Behandlingsteamet

Rehabilitering är ett teamarbete och förutsätter samordning av alla inblandade. Vid hjärnskaderehabilitering är den skadade individen huvudperson, men anhöriga är viktiga medaktörer under ledning av det professionella teamet.

Kvalificerad hjärnskaderehabilitering ställer krav på erfarenhet och bred kompetens hos flera yrkesgrupper. Neurologisk kompetens är nödvändig för bedömning av funktion, prognos och specifik behandling. Rehabiliteringskompetens är nödvändig för en helhetsbedömning av den skadades behov och möjligheter.

Det typiska teamet består av läkare, omvårdnadspersonal, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, logoped och neuropsykolog.

Under rehabiliteringen kan ett flertal läkemedel bli aktuella. Det rör sig främst om läkemedel för att bekämpa infektioner, vilka inte är ovanliga, särskilt i förloppet efter intensivvård och som då särskilt drabbar urinvägar eller lungvägar/lungor. Ibland förekommer blodbrist och andra invärtesmedicinska besvär.

Periodvis finns behov av symtomlindrande medicinering. Vid till exempel spastisk tonusökning är det vanligt med mediciner för att dämpa ofrivillig muskelaktivitet. De vanligaste läkemedlen heter Baclofen eller Lioresal och de kan som bieffekt ge trötthet vilket måste beaktas vid doseringen. Vid svår spasticitet i till exempel handen eller underbenet kan det bli aktuellt med intramuskulär injektion av läkemedel.

Vid beteendestörningar, oro, ångest, aggressivitet eller depression krävs också i vissa fall farmakologisk behandling. Då används i första hand mediciner som man har stor erfarenhet av inom neurologi.

Patienter med svåra hjärnskador behöver hjälp från många olika yrkesgrupper i rehabiliteringen eller psykiatrin. Vid depression används ofta tricykliska antidepressiva eller den nya typen av så kallade serotoninupptagshämmare. Vid starka orostillstånd, eventuellt med hallucinationer, eller vid svårbemästrad aggressivitet kan det vara aktuellt med behandling med psykofarmaka eller andra läkemedel. Det är viktigt att den skadade och anhöriga får utförlig information om användning av dessa läkemedel och dess förväntade effekter och bieffekter. Ofta kan anhörigas bedömning av medicineffekter vara till stor hjälp.

Vid längre tids vakenhets- eller uppmärksamhetsstörningar prövar man ibland mediciner som har centralstimulerande effekt, ofta samma typ av medicin som används vid behandling av Parkinsons sjukdom. Dessa mediciner kan också ha gynnsam effekt vid svår initiativlöshet, bristande motivation och apati.

Återkommande epileptiska anfall och olika smärttillstånd kan kräva farmakologisk behandling. Vid epilepsi finns ett flertal olika mediciner men det vanligaste är att man använder en medicin som heter karbamazepin (Tegretol).

Alla i teamet arbetar enligt en gemensam plan. I varje möte med patienten är det viktigt att motivera och uppmuntra.

SJUKGYMNASTEN arbetar framför allt med sensorimotorisk funktionsträning, det vill säga olika typer av fysisk aktivitet. Träningen handlar ofta i det tidiga skedet om träning av styrka och uthållighet, eftersom skadan och immobili- seringen ofta medfört en nedsättning av dessa. Andra viktiga träningsmoment är koordination och balans och när det är möjligt förflyttningsträning. Sjukgymnasten ansvarar också för utprovning av förflyttningshjälpmedel.

ARBETSTERAPEUTEN arbetar framför allt med primära förmågor i vardagslivet som personlig hygien, på- och avklädning, träning att klara hushåll och på sikt skola, arbete och fritid. Arbetsterapeutens insatser baseras bland annat på specialkunskap om att bedöma och träna förmågan i för varje individ meningsfulla aktiviteter och delaktighet i det sociala livet.

Kognitiv och finmotorisk testning och träning är en viktig del i rehabiliteringen. Undersökning och träning av intellektuella funktioner och av finmotorik, precisionsrörelser, kan ske med olika hjälpmedel.

KURATORN arbetar med ett flertal sociala frågor som familjesituation, boende, resmöjligheter och färdtjänst, handikappersättning, utbildning och arbete. Kuratorn har ofta kontakt med externa instanser som arbetsgivare och försäkringskassa och ombesörjer vid behov också formaliteterna kring att utse en så kallad god man. Kuratorn är ofta en viktig stödperson för både den skadade och de anhöriga och kan tillsammans med psykolog erbjuda krisstöd och motivationssamtal.

PSYKOLOGEN ansvarar för utformningen av behandlingsstrategier som är lämpliga med hänsyn till den skadades kognitiva, emotionella och personlighetsmässiga funktioner. Tillsammans med kuratorn fyller psykologen en viktig funktion i kris- eller stödterapi både för den skadade och de anhöriga.

LOGOPEDEN utformar strategier vid nedsatt språkfunktion, afasi, talfunktion, dysartri, och sväljningssvårigheter, dysfagi. Logopeden är också expert på kommunikationshjälpmedel.

TEAMARBETET är kärnan i rehabiliteringsmetoden. Arbetssättet beror på i vilket skede i rehabiliteringsprocessen man befinner sig i och av kompetensen hos teamet. I det akuta skedet dominerar medicinska och omvårdnadsmässiga problem. Arbetet har då ofta en ”multidisciplinär” karaktär där varje teammedlem arbetar med sina frågeställningar.

I det senare skedet dominerar ett ”interdisciplinärt” arbetssätt med gemensam målformulering, involvering av anhöriga och tydlig helhetssyn. Eventuellt kan ett väl fungerande rehabiliteringsteam arbeta på en ”transdisciplinär” nivå där problemanalys, målformulering och åtgärdsprogram är gemensamma för alla medlemmar.

Vid långvariga rehabiliteringsprocesser kommer ofta rehabiliteringen att bedrivas på flera nivåer i sjukvårdssystemet och i slutskedet också med engagemang av kommunala instanser, försäkringskassa, arbetsgivare, skola med flera.




image photo : Patient Care
 

Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
08-447 45 30
Måndag-torsdag 9-16
Nybohovsgränd 12, 1 tr
117 63 Stockholm
info@hjarnkraft.se